Läs ’Frankrike – Del 1’ här.
Läs ’Frankrike – Del 2’ här.
Så blev det lördag och därmed dags att vinka adjö till familjen Saurel på Domaine Montirius. Men tro inte att man kan komma undan utan att först dricka cikoria-kaffe och trycka ett gäng biodynamiska pannkakor gjorda på ca 25 sorters glutenfria mjöl jag aldrig hört talas om tidigare! Efter kram-på-avstånd-kalas satte vi oss i bilen för att köra dryga 20 mil till DOMAINE LÉON BARRAL! Ni som varit med i gemet ett tag kommer kanske ihåg att jag hade med Léon Barral Blanc 2017 i min vår-vinlåda tidigare i år? Jag känner mig liksom själsligt bunden till alla vinmakare jag ”jobbat med” utan att de ens vet om det (Creepy? Jag? Inte alls), så peppen var som ni kanske förstår: TOTAL.
Innan vi på fullaste allvar ens hunnit hälsa ordentligt blir vi inslängda i en lastgammal Jeep utan säten av Didier (herr Barral) som prompt skulle köra oss ut på fältet för att visa sina kor och sina rankor. Didier eftersträvar nämligen att hans vingårdar ska vara självbärande ekosystem, varpå han bland annat låter kor sköta jobbet i vingårdarna genom att låta dem beta ogräs och tillföra gödsel till jorden. Och jag som trodde Montirius var hardcore biodynamiska bara några timmar innan detta? Haha. Léon Barral är liksom hardcore på anabola. Här används exempelvis inga tunga maskiner i vingården för man vill inte störa alla mikroorganismer som tillför viktiga ämnen för en välmående jord. Alla vinrankor växer fritt, huller om buller med vilda örter, ogräs och utan någon som helst indelning för att göra det lättåtkomligt vid exempelvis skörd. Jag fattade verkligen inte ens att det var vinrankorna vi stod och kollade på först. Trodde det var typ.. vanlig… mark?
På väg tillbaka till gården för provning stötte vi på en av Didiers kollegor som var ute och körde. Hon letade efter honom för han inte har någon TELEFON. Vill man gubben något får man fan åka ut och hitta honom. Fint ändå.
Sen var det dags för provning tillsammans med ett gäng turister och entusiaster. Ärligt talat den stökigaste och knäppaste provningen jag upplevt hittills i mitt liv som vindrickare. Didier fyllde första provningsrundan på ett glas till bredden direkt ur en tank, och gick sedan runt till varje person och skvimpade i en slurk på måfå. Spottkopp? Don’t bother. Spotta på marken. Vi fick dessutom inte prova färdigt vin, utan vin på tank som sedan skulle blandas? Väldigt märkligt alltihop men också enormt fritt och härligt. Det kändes inte som att vi var på en provning utan som att vi bara var ett gäng kompisar som Didier hade bjudit in för att gagga lite med.
Efter två mycket intensiva timmar var jag både salongs och helt matt på intryck, så det passade fint att få snarka loss i bilen i ca 4 timmar på väg till BEAUJOLAIS! Mer om det en annan dag. Men vill verkligen uppmuntra prick alla som har vägarna förbi (haha som om man har det?) Languedoc och Faugères att besöka Domaine Léon Barral. Oavsett om det är för att uppleva Didier i egen hög person eller för att prova ofärdigt vin så är det så värt.
Later!