HUR sammanfattar man ens en sån här resa? Jag har drömt, trånat och längtat efter Frankrike sen jag var typ 13 bast. Det är alltså… 16 år sedan. Kul att man fick möjligheten att åka innan man kola vippen. Nåväl, i torsdags bar det alltså av! Jag och Simon skulle ä n t l i g e n få åka på vinresa tillsammans med Elin och Peter på TM Kvalitetsviner. Kl 04:50 slajdade jag och Simon in på parkeringen på Arlanda efter härliga 2 timmars sömn (packa? framförhållning? Ord som ej finns i vederbörandes vokabulär). Blev på fullaste allvar lite rörd redan här? Inte bara av att vara på väg till Frankrike, utan även av känslan av ATT VARA PÅ VÄG. Den bästa av känslor. Iskall Arlanda-luft, rullande väskor över parkeringar, högtalarutrop, mjukt sorl, plan som lyfter, förväntan, svindyr inte ens god macka till frukost osv.
Vid tågstationen i Chateauneuf du Pape!!!!
X antal timmar senare, efter att ha tagit fel tåg från flyget i Paris, inte lyckats få tag i mat och vatten på ca 9 timmar pga noll tidsmarginal mellan flyg och tåg, så lyckades hungriga svettiga törstiga och trötta ta oss till Montieux där vi blev upphämtade av Christine från Domaine Montirius (vårt första stopp) och Elin från TM. Vi blev direkt körda till vårt boende. Förr i tiden fanns det små hus, ofta mycket enkla med endast ett rum och byggda i sten (tänk typ skjul), utplacerade bland vinodlingarna för att både djur och människor skulle ha någonstans att äta och vila under långa skördedagar. Många av dessa hus finns kvar än idag och Domaine Montirius har låtit renovera ett av husen som finns på deras mark. DÄR skulle vi bo och vi fick dessutom den stora äran att vara dom första gästerna att bo där någonsin. Och vilket boende! Vinodlingar så långt ögat kan nå, bara små grusvägar, ingen som helst belysning utomhus på flera kilometer (mil?) och allt omringat av vackra berg.
Efter att vi slängt av oss väskorna var det direkt ut i vingården. Eftersom att det är skördetid pågår en ständig kamp mot både väder och klockan. Dagen innan vi anlände hade det varit storm med kraftigt regn (18 mm på bara någon timme), vilket verkligen kan vara förödande för en vinbonde i just skördetid. Vinodlingarna blir för leriga och det kan leda till att det blir helt omöjligt att jobba ute på odlingarna. Samtidigt som druvorna mognar allt mer och varje timme som går kan verkligen vara en timme för mycket. Familjen Saurel, som driver Domaine Montirius, åker under skördeperioden ut till sina olika vinodlingar i Côtes du Rhone, Gigondas och Vacqueyras TRE gånger om dagen för att smaka på druvorna och försöka dofta sig till i vilket skick druvorna och jorden är. Vi fick lära oss hur man känner på en druva att den är skörderedo, både genom att smaka på skalet, hur själva druvan känns och hur hela klasen ser ut bara genom att titta på den. Om inte alla i familjen, på fyra personer, tycker att druvorna känns redo, så väntar man. Här snackar vi alltså ingen demokratisk majoritet utan alla ska tycka samma. Haha, tänk om vi skulle hålla på så här hemma. Typ ”alla som vill storstäda idag räcker upp en hand”…… Nähä, inte den här helgen heller. Mmmm det är faktiskt ett arbetssätt jag lämnar kvar i Frankrike helt och hållet.
Och så vingården i sig. Domaine Montirius. Gården grundades 1947 och drivs idag av familjen Saurel som består av Eric (vars pappa är grundare) och hans fru Christine samt deras två döttrar Manon och Justine. Namnet Montirius bygger på bokstäver ur deras barns namn (MON – Manon), TI (Justine), RIUS (Maurius, deras son som är involverad i vingårdens IT)). Hur fint. Tänk att kunna ha en vingård som man namnger efter sina barn. Själv kommer jag kunna ge mina barn ett gammalt tittskåp fyllt med bråte, en jättestor onödig snäcksamling och massa skrynkliga pocketböcker, men alla gör vi olika.
Gården är sedan 1999 helt biodynamisk och det är verkligen en filosofi och livsstil som sitter i varje vrå och vartenda litet grässtrå i gården. Det finns exempelvis inget wi-fi för att strålningen kan störa mångfalden i naturen kring gården och allt vätska som blir över i vinproduktionen filtreras genom väldigt unika system för att inte släppa ut för mycket socker i naturen. Det finns mängder av djur (jag kunde räkna till ca 2 hundar, 6 katter, 2 påfåglar och ca 20 st hönor/tuppar/kycklingar, 1 akvarium och 1 damm) och massor av grönska som lavendel, olivträd, hallonbuskar och örter i ett enda sammelsurium. Det är verkligen genomtänkt i minsta detalj och inga kemikalier eller tillsatser är välkomna att ens närma sig vingården.
Vi blev på kvällen bjuda på en fantastisk middag (som jag tyvärr behövde avbryta rätt abrupt pga migränattack) men låt mig säga att magiskt vin, franska ostar, franska specialiteter och mat lagad på grönsaker och örter från gården var inblandade. Dagen därpå väntade skörd och besök i vineriet, men det får bli i nästa inlägg.
Stay tuned winelovers <3